Det närmar sig nu, tiden för den eviga hösten för min älskade Mitzi. Krafterna tryter, aptiten är borta, ögonen trötta, och medicinen hjälper inte som det var tänkt. Den akuta operationen i januari gav oss ännu en fin sommar tillsammans, även om jag hoppades på ett år. Vi har nu delat kudde i drygt 12år. Man räknar åren, som går fortare och fortare ju äldre man själv blir. Man räknar månader, veckor. Man räknar dagarna, och till sist timmarna.
Åhhh, kära vän.. Det är ovövervinnerligt..... Vi saknar.....
SvaraRadera